Visst jag älskar Halloween och klagar alltid på att det firas för lite hemma i Stockholm. Men eftersom riktiga Halloween är ikväll söndag så har ju firandet pågått hela helgen och nu måste jag hitta ännu något att ha på mig. Det är inte Londons extremt höga priser på boende som ruinerar mig utan behovet av tre olika halloween-outfits. Man kanske ska köra på en budgetmodell och klippa tre hål på ett lakan...

Igår sprang jag och Rebecca runt halva dagen för att försöka hitta Halloween-costumes. Jag hittade ingen som jag ville ha så jag köpte en hatt men ska försöka hitta något idag eftersom Halloween pågår ända tills imorgon. Vi började hur som helst firandet redan igår. Hann även med en kaffe hemma hos Philip. Jag vill också bo på högsta våningen i Mayfair med utsikt över amerikanska ambassaden och granne med Gordon Ramsay's!! Men att bo på hostel är okej det också ;)

Chelsea and me

“Love many, trust few and always paddle your own canoe”

Det bästa med London är att det finns sa manga olika speciella områden. Sa fort jag kommer till ett nytt sa ar det mitt nya favoritområde, och da har jag annu inte hunnit vara i i Chelsea och Soho. I onsdags blev det en svang forbi Camden som ligger i nordvästra London och var nagot utöver det vanliga. Vi gick till en pub och såg på fotboll (Arsenal-Newcastle) sen till en klubb med liveband. Måste åka tillbaka till Camden under dagtid for att verkligen fa se mer av det. Lite senare bestamde vi oss for att aka till Mayfair och ta nagra cocktails på Nobu. Love that place!

Igar hade jag tankt ta det lugnt men istallet blev det en pub crawl tillsammans med Rebecka, Emily och Robbie. Min forsta pub crawl nagonsin och det var riktigt roligt. Mayfair och fancy cocktailbarer i all ara men nu har jag upplevt Londons riktiga publiv. Man betalade 12 pund och fick gratis shots, drinkar och gick fran olika pubar och klubbar kring Covent Garden och slutade kring Piccadilly circus.

Blev en sen middag idag på ett sushiställe runt hörnet från där vi bor. Det var länge sedan jag åt rullande sushi eftersom det vad jag vet inte finns något sådant ställe i Stockholm. Farligt eftersom varje tallrik som rullar förbi ser så god ut att man inte kan få nog. Och helt plötsligt sitter man där med alldeles för många tomma fat. 

Träffade Stina igår i Westfield som är ett jättestort shopping centre i västra London. Alla affärer man kan tänka sig och jag kommer verkligen åka tillbaka dit snart och ha en heldag där. Dock får det bli på en veckodag för igår var det så mycket folk att man fick huvudvärk bara av att gå in på Top Shop. Här stänger affärerna nämligen sent på lördagar. Stina gav mig en hel del London tips och framförallt mer självförtorende och hopp om att det faktiskt går att ta sig fram här i London om man bara visar framfötterna och aldrig ger upp. Alla som funderar på att åka till London borde läsa hennes blogg.

På kvällen mötte jag upp Daniel och vi gick till en cocktail bar vid Covent Garden och sen till China White. China White är en klubb som jag verkligen kommer att gå tillbaka till. Ska få med mig Amelie dit nästa helg.

Idag har vi sprungit runt på stan och ordnat UK nr och allt annat som man behöver. Blev en trip inne på Selfridges nya Shoe gallery som öppnade igår. Jag och Amelie tappade bort varandra någonstans mellan Jimmy Choo och Christan Louboutin… Choo heaven! Jag hittade ett par snygga pumps som jag nästan var tvungen att köpa men innan jag hann prova dem blev jag räddad. ”Inga choos innan du har fått jobb”, tack Amelie hur hade jag klarat mig utan dig? Istället gick vi in på Primark och köpte mjukiskäder och tofflor (sammanlagt 19 pund) som vi kan ha på hotellet och när vi går våra inplanerade powerwalks i Hyde Park.

Nu sitter jag här i min nya mysdress och försöker att få lite energi  till middagen. Vi ska äta indiskt och receptionen har rekomenderat en kvartersrestaurang för vi orkar verkligen inte åka någonstans ikväll. Ikväll blir det att gå och lägga sig tidigt så vi orkar med morgondagen där vi har mycket inplanerat.

Nu är vi äntligen i London. Vi landade på Gatwick i onsdags, tog tåget till Victoria station och sen en taxi till hotellet. Vi var framme runt 10.00 pm och eftersom vi bor väldigt centralt blev det några glas vin på en kvarterspub innan vi stupade i säng.  Vi bor på ett väldigt billigt hotell som är mycket bättre än förväntat så vi stannar förmodligen två veckor istället för en innan vi börjar leta eget boende. Skönt med frukost, fritt internet och att bo så centralt.

Nu har jag bestämt mig för att glömma en hel del personer och händelser från mitt liv och det känns jävligt befriande. Jag vill inte åka från Stockholm och tänka på någon eller något som gör en lycklig men som i slutändan bara gör att man mår dåligt. Jag är bara över hela grejen. Delete! När jag kommer tillbaka så kommer jag tillbaka till det bästa.

Det gör lite ont i hjärtat att lämna vissa personer som man står väldigt nära, som man kan prata om allt med, som ställer upp till hundra procent och som man alltid har sjukt roligt med. Men och andra sidan så behöver det inte vara en nackdel att vara ifrån varandra. Nu åker jag till London med Amelie som jag träffade för några månader sedan och som det klickade med direkt. Jag har ingen aning om hur många dagar, veckor eller månader som jag är borta, vart jag ska bo eller vad jag ska göra men det löser sig. Det värsta som kan hända är att jag har roligt ett tag i en ny stad och sen köper en biljett hem igen.

2010 skulle bli ett bra år men det har inte varit det hittills. Skolan har gått bra, jag har trivts på jobbet, träffat helt underbara människor och haft en hel del roliga stunder. Nu har jag inte det längre och behöver förändring. Det behövde jag redan när jag skrevs ut från M men då var det inte riktigt läge att bara dra från allt. Tre månader har jag spenderat där och det var det jobbigaste men bästa jag har gjort i hela mitt liv. Så mycket som jag har skrikit, gråtit och hatat människor har jag aldrig gjort som när jag var där men det var värt det. Det var värt att vara instängd på en avdelning, utan att få träffa sina nära och kära, iakttagen och bestämd över 24 timmar om dygnet för i slutändan blev jag en bättre och lyckligare person. Och så var det bra att få veta vilka som är ens riktiga vänner och vilka man kan lita på.

Redan efter tiden på M sa läkaren och min behandlare att jag inte borde gå tillbaka till mitt gamla liv och gamla vanor. Nu gör jag som de sa, nu gör jag vad jag känner, nu gör jag det bästa. Alla som tycker att det är en dålig idé får gärna tycka det men det är mitt liv. Lägenheten står kvar, skolan är kvar och mina vänner är kvar. Själv kan jag inte vara kvar. Redan när jag var i LA och Australien förstod jag att jag inte kan vara på samma plats i flera år utan att bli olycklig. Nu har jag varit i Stockholm i två år och är inte lycklig och det är väl det som är meningen med livet. Och för en sista gång jag flyr inte från någon eller något, jag lämnar bara allt gammalt bakom mig och börjar om på nytt.

Kvällen då alla råkade vara på samma plats vid samma tillfälle... Jag blev så chockad att jag satte vinet i halsen och Louise fick banka mig på ryggen tills jag slutade hosta. Pinsamt att sätta i halsen sådär in public (trång bar på Story). Det tog ett bra tag innan jag hann återhämta mig igen (inte för att jag satte i halsen utanför att jag var i chocktillstånd). Jävligt skönt att jag drar från denna stad om två dagar så att jag slipper ta några som helst konsekvenser.

Hur mycket man än skulle vilja och behöva så klarar jag inte av att sova bort hela söndagen, äta onyttig mat och se på tv hela dagen. Jag behöver knappast få mer ångest än jag redan har efter denna långa och roliga helg. Ställde klockan imorse och tog en promenad i solen med Louise och sen gick vi och åt sushi på vårt favorithak. Mötte sen upp mamma för att gå på bio. Vi såg Himlen är oskyldigt blå och den var helt okej.

Jag har nyss kommit hem hem efter en powerwalk runt Djurgården med Louise. Mys att gå i mörkret och uppfriskande med kylan. Mycket folk som är ute och springer, nästan mer än dagtid och skönt att slippa alla barnvagnar som blockerar vägen ;)

Det spelar ingen roll hur mycket jag lyssnar på den här låten, jag tröttnar aldrig. Man blir ju bara på så himla lycklig.

Kanske min sista party-helg i Stockholm på ett bra tag och den blev väldigt lyckad. På fredagen blev det en helkväll med Amelie, Ricke och John. Först kom en massa folk över till mig sen gick vi vidare till Rose och slutade på Hells. Jag och Amelie satt hemma hos mig fram till 07.00, lyssnade på Springsteen och planerade London. Nu börjar det dra ihop sig.

På lördagen var egentligen planen att ta det lugnt hemma hos mamma och pappa men när lillasyster gjorde sig i ordning och lyssnade på taggmusik så blev jag också på partyhumör. Det blev en spontan utgång med Josse och Paulina istället. Träffade även Antonia på dansgolvet och vi slog klackarna i taket fram till stängning. Kvällen avslutades uppe i rockbaren på Hells.

I feel like it’s all on the verge of a turning point,
but I don’t know exactly what it’s going to be.